ninerwa

En vacker solig dag, med en sovande Bellan i vagnen


Senare samma eftermidgag hann vi även med lite pulkåkning

Har tagit lite nya bilder idag som jag ska försöka föra över och få upp på bloggen imorgon.

Jonas och jag var ute med Bellan i det soliga vädret så hon skulle kunna få vila en stund,men mycket sömn blev det inte för henne idag. Sen passade vi på att åka lite pulka i lilla backen bara en bit hemmifrån. Bellan verkade tycka det var kul då hon log glatt mot J när han stod och tog emot:)

Var även bjudna in på lite middag hos mina föräldrar och hade det trevligt, då även Cecci och Richard dök upp. Muuuums rotmos. ÄLSKAR rotmos!!

Jag såg till att mata Bebisen innan det var våran tur. Det blri lugnare så. Tyvärr har hon kommit på att det är kul att spotta, speciellt med all mat i munnen på den som matar. Jag kände mig hemskt läcker och ren efteråt. Ris i håret och på armarna!

Hade tänkt att ta ett bubbelbad, fixa brynen, slänga i en badbomb, men vill städa av härhemma först annars kommer jag inte kunna slappna av, så det får bli morgon.

 Jonas och jag funderar på att åka till Laxön, Älvkarleby imorgon och ta en promenad och kanske fika på mysiga "Furiren".

Det har varit skönt att han är hemma faktiskt. Vi hjälps åt merd allt och jag tror att vi båda håller på att varva ner.

Nej vet ni? Jag saknar min blogg, men nu ska den ändra inriktning. Jag har mycket bra sakar som borde få ta mer plats i mitt liv. Däremot är jag inte så naiv att jag inte har förstått att jag behöver skriva av mig, men det ska nu ske i "the secret book."

Jonas morfar sa en smart sak för ett par veckor sedan som har legat i mitt bakhuvud, eller iallafall innebörden av det. Inte ordagrant, men i stil med "I vredesmod ska hålla det bästa tal som jag någonsin har ångrat. Ja G, du har så rätt. Visserligen inte berörande det tillfället du trodde, men det är så lätt att det blir så när bloggen blir en slaskhink. När man slutar tänka på att det inte är ens privata dagbok utan att det faktiskt är folk som läser och tar illa vid sig, har känslor. Jag var bra nära på att ge mig in i den här pajkastningen igen, men det är hög tid att ändra på sig själv innan man pekar ut andras fel. Vad är man för person om man säger en sak och gör en annan?

En uppryckning av Ninerwas blogg startar nu!

Bebisen har nu somnat om och ligger i soffan. Jag däckade kort efter 10 och har en liten vakenperiod nu. Känns som jag är pigg, men jag vet att det inte kommer kännas så imorgon 

Vad svårt det är att bete sig lugnt och genomtänkt när man nu efter 8 månader bara sover med 3 timmars intervaller och jag är en person med ganska kort stubin, i vanliga fall. Hehe. Detta i sin tur har fått mig att börja fundera över bloggen.

Jag har försökt ha bloggen som ett sätt att hyffsat löpande lägga upp lite bilder på bebis för att Jonas familj som inte träffar henne så ofta pga. LÅNGA avstånd skulle få veta lite iallafall, men bloggen har blivit lite av mitt eget terapihål och på ett sätt behöver jag den. Måste ta mig en funderare om jag ska lägga ner bloggen helt eller lösenordskydda, för jag vet faktiskt inte om den tjänar sitt syfte längre.

Jag har inte gjort en hemlighet av att Jonas och jag fortfarande har det ganska rörigt men jag känner mer och mer att den biten kanske bode hållas mellan Jonas och mig. Samma sak när man inte är helt överrens med en vän så ska bloggen inte fungera som ett sätt att dumpa skit och kommunicera. Det är så fegt, fel och ändå är det precis på det sättet jag avändt den.

Hmmm, så lätt att vara kaxig framför en skärm där ingen kan säga emot, eller hur? Om det hade hänt hade jag gått tillbaka med datorn till affären:) 

Jaha, då var det första dagen på Jonas pappaledighet, eller officiellt är det väl på måndag men idag är han inte här, och troligen inte imorgon heller. Gissa varför? Jo det är klart att det är arbetet som hägrar igen och tydligen kommer det öven delvis att se ut så även under pappaledigheten, så jag är en aning irriterad. Lite irriterande att Jonas alltid använder jobbet som ursäkt för att slippa en konflikt. Jaja, jag vet att så inte är fallet, men det KÄNNS så!

Ska jag vara ärlig tror jag inte att det är att han åker och jobbar som irriterar mig utan jag oroar mig för hur det kommer att bli. Vi gör saker helt på olika sätt och ännu har jag inte hört något ifrån de jobb jag sökt och för att vara ärlig vet jag inte hur vi ska få det att fungera riktigt än. Hursomhelst kommer Jonas och jag bli tvugna attt komma överrens, och vi har totalt olika uppfattnningar, då jag kommeratt vara hemma med honom en tid framöver. 

Jag är så grymt irriterad på honom! Detta ska inte bli ett inlägg med smutskastning för anledning till min irritation är ju inte enbart Jonas fel. Det är ju för att jag inte gillar att efter 8 månadeer bli tvungen att kompromissa på de rutiner som jag jobbat fram och som fungerat BRA!!

En tung dag. Jag kännee mig trött, matt och orkeslös. Har ingen lust med någonting. Låg i sängen  och kunde inte ens förmå mig att ta mig upp. Guld var verkligen att mina föräldrar kom in och tog Bellan. Jag gick och bytte blöja på henne på morgonen somi dimma, jag vet bara att det fortfarande var mörkt ute och att jag tyst bad att hon skulle somna om, läste en bok för henne men minns inte vilken, minns inte ens hur jag orkade hålla ögonen öppna för att läsa orden, satte henne i spjälsängen för jag var rädd att somna ifrån henne om hon låg hos mig.

Hon var naturligtvis skitförbannad att hon fick sitta och titta på mig ifrån spjälsängen, men jag försökte ignorera det, hoppades på att hon skulle somna om, tills jag insåg att klockan var 11 på förmiddagen. FAN!

Mina pappa kom upp kort efter att jag insett det för att se om vi var vakna och tog ner B för att byta blöja på henne. Ohhh jag var så tacksam att jag slapp göra det, kändes som jag inte kunde stå upp och huvudet slog blixtar. Sov till 4 på eftermiddagen och sen var det tid hos rådgivaren. Hon gjorde mig arg, och Jonas gjorde mig arg. USCH OCH FY FÖR IDAG!!!!

Sitter och väntar på att Jonas ska komma hem ifrån jobbet, då han fick beordrad övertid ikväll och har passat på att göra lite vit chokladmousse som nu står i frysen. Muuums! Bellan ligger och sover och var för ovanlighetens skull mycket lätt att lägga, så vi får väl se hur natten blir.

Har bokat in ett möte med banken nästa vecka för att se om jag kan göra något åt lånen, visserligen är de inte stora, men jag hoppas på att vi kan teckna upp på huset igen och bli av med topplånet. Det är alltid schysst att se om det finns pengar att spara nu när Jonas går på pappaledighet om en dryg månad. Dessutom har Jonas sagt till mig länge att han vill att vi ska stå gemensamt på huslånet så det tänkte jag också ta tag i...

Var på babyrytmik imorse och det var mysigt som vanligt. Var rätt många veckor sedan jag var där och om intr för någon annan anledning så tycker Bellan om det:)

Hmm det får mig att tänka på att jag aldrig följde upp med Jonas om han ringde sin pappa och bestämde dag när de skulle komma. *Mummel* min karl är bra glömsk ibland

Snart dax att dra ner till Stockholm och se Björn Skifs. Ska bli riktigt mysigt. Tyvärr har Bellan vaknat VARJE timme hela natten, så jag är bra seg nu....Sova lite mer i bilen på väg ner

Så nu är det morgon, men jag är fortfarande lite trött. Visst, Bellan har sovit ovanligt bra i natt och bara vaknat två gånger, vilket är bättre än de 7-8 gånger hon brukar vakna på en natt. Dessutom får man ju skylla sig själv, då man på toppen av det går och lägger sig några timmar senare än hon. Jag känner dock att dessa timmar är viktiga för mig. Jag behöver tid att bara vara jag. Att kunna tänka på mig när hon sover, och då tids nog för natten. Det märks på henne att något förändrats eller kommit ur balans. Jonas har läst om sömnvanor hos bebisar och sa att de vi x antal månader kommer att inse att de är sin egen individ och då ofta går två steg tillbaka med sömnen. Undrar om det är vad som händer nu?

Sen är det ju det att hon använder mig som napp och jag tänker varje natt att "snart borde jag låta henne hållas" men i veckorna är jag rädd att hon ska väcka Jonas, för skrik kommer det bli, på helgerna är jag så trött att jag bara gör det på rutin och ibland tar även Jonas henne. Ska bli skönt när han är pappaledig, då kan vi hjälpas åt att skaffa lite nya rutiner då vi kommer vara hemma tillsammans som det ser ut nu.

Jag älskar henne verkligen och det är ett band jag inte kan jämföra med något annat och hade det inte varit för att hon har så ojämna sömnrutiner hade det varit perfekt.

Att bli en mamma var inget som bara kom den dagen hon föddes. Det har jag hört mång mammor beskriva för mig under graviditeten att " det bara kommer" "När du håller ditt barn så bara vet du." Men jag visste inte. jag har kännt mig förvirrad och skyldig till att den känslan inte infunnit mig som de verkade göra för de flesta andra mammorna. Ibland la jag ner henne för att jag inte orkade pjolta med henne och fick beröm föra att "vad duktig du är som inte går och bär på henne hela tiden. Jag kände mig inte duktig, bara skyldig att jag inte kände något speciellt när min dotter grät. Jag stängde bara av, vilket naturligtvis inte bara inneburit något dålig.

Isabelle har varit väldigt enkel att lägga på golvet och läggas för att sova själv och de kan jag ju vara tacksam för nu. Med det menar jag inte att jag inte älskade henne när hon kom. Jag älskade henne redan när hon låg i magen, men jag kände inte att jag visste vad som var bäst för henne, att jag var den som skulle sätta regler, runtiner och vara hennes trygga punkt. Tyvärr har jag kommit till den punkt som anda mammor pratar om där "det skär i hjärtat" när bebisen gråter och det också kanske har att göra med att hon helt plötsligt blivit mycket jobbigare att lägga? För att jag också förändras....

Jag trivs med rollen i våran lilla familj. Vi tre hör ihop på ett alldeless speciellt sätt nu och även fast tanken på att göra familjen större inte lockar nämnvärt, så vet man aldrig. Främst beror det på samma anledning som till att det tog tid innan Bellan kom. Jag är rädd att det ska bli mer än vad jag kan hantera. Sömnbristen, omställningarna. Jag vet att Jonas vill ha en till. Han vill ju gärna ha en pojke också. Dock är det fokus på oss först innan man tänker fler barn. Jonas, jag och Bellan.

 Jag kan ju inte låta bli att tänka att det har varit guld värt att ha mina egna syskon. Min bror och jag har ju haft mer nytta av varandra när vi båda blivit vuxna. Han är ju 14 år äldre än jag så kanske av förklarliga skäl. Jag har dock alltid sett upp till min honom. Han är lugn, smart och dessutom har han en underbar humor som är alldeless speciell för honom. "Vicce, kom hit så ska jag viska något  ditt öra...!" Min syster och jag är väldigt jämngamla, och har gjort mycket tillsammans.Vi har försvarat, tröstat och slagits med varandra. Hur osams vi än var i peioder så har jag alltid kännt att vi funnits för varandra. Det var bara ett kort period för ett par år sdan då vi gled isär ett tag, men nu umgås vi mycket mer. Vi har festat, rest och bott ihop även efter att vi flyttade hemmifrån. (Haha det var tider det. C, jag och J bodde ihop. Stackars C var lillmamman om skulle försöka medla och hålla ordning på oss.) Min bästa vän är faktiskt min syster, oavsett hur olika vi än må vara. Så visst tanken på att Isabelle ska få ett syskon, ligger längst ner i tankekartongen, men åtminstonde så LIGGER det där. Jag vill inte ta ifrån henne denn trygghet och kärlek det innebär at ha syskon...men den befintliga familjen kommer först.

Jag har ju vänner som har tre barn och dessutom är unga, och de har ju fått det att fungera. En av dem är t.o.m ensmastående och det tycker jag är starkt! Jag förstår inte hur ni orkar! Jag känner mig död med bara EN och dessutom har en fin karl om gör sitt bästa för att hjälpa till. 

Så mycket som kretsar kring sömn, eller bristen på sömn och jag hoppas verkligen att det inte ska innebära sömnbrist i 18 år som någon pessimist sa till mig

Har nu fått första hjälpen certifikat ifrån röda korset med inriktning på barn. Bra att ha, men mycke att ta in.

Vid Olycka
*Överblicka: Hur många skadade? Vilka skador?

Tänk på LABC, vilket betyder
Livsfarligtläge, dvs tänk på din egen säkerhet först. Tex. om en olycka har hänt på motorvägen. Mark ut olyckan för tt uppmärksamma kommande bilar (varningstriangel, blinkers), ställ din bil tvärsöver körfältet för att minimera att andra biler kör rätt över olyckplatsen.
Andning: De som inte andas MÅSTE tas om hand först oavsett hur mycket de andra skriker. De som gapar högst behöver hjälp sist.
Blödning. Stoppa blödning med kompress eller vad du har tillhands. Håll kroppsdelen hög.d Blöder det igenom lägg på mer kompress och linda igen. Ta inte av den första kompressen.
Cirkulationschock. Om personen blir kall, blek, kallsvettas, illamående eller yrsel ska de lägga ner denne med benen högt. De får inte dricka något även fast det är vanligt att de blir törstiga och ber om det, detta pga att det kan behövas operation och de då inte får ha druckit något.

Oavsett vilka skor folk än må ha på en olycksplats går alltid riktlinjen på samma sätt LABC, dvs skulle läget ändas så att ni hamnar i livsfarligt läge under räddningsarbetet, tex bilen böraar brinna måste alla bort oavsett om de kanske har nackskade, är medvetslösa osv.

GÅ KURSEN HOS RÖDA KORSET!! Den är bra och gratis! Har du tur kanske du aldrig behöver hamna i en situation där detta behövs, men om du gör det så hjälper detta att få dig att agera. Det enda felet man kan göra om olyckan är framme är att inte göra något alls.

Jonas och jag året vi träffades. Vi har ju förändrats en del sen de här bilderna. Jag började undra igår över vart dessa tog vägen, och det visade sig att Jonas tagit hand om dem liksom dikter och texter jag skickade till honom de första månaderna. Han hade t.o.m sparat mina första 100 sms i en wordfil.

De är med delade känslor jag ser på bilderna. Vad hände med det fria, lyckliga paret? På ett sätt är det bra att vi inte är de människorna längre. Jag trivdes aldrig med mig själv då. Kände hela tiden att jag ruttande om jag stannade på samma ställe för länge, och letade hela tiden nya mål, när jag var rädd att misslyckas med det jag trodde att jag ville sträva efter. Ett ständigt stressmoment, som i olika former sårade både mig själv och människor runt mig.

Nervös och inte minst osäker på vad jag var värd för mig själv och andra. Jag var en toppelev och gick ut med nästan 19 i snitt, men jag var mycket ensam under skoltiden. Kanske inte för att folk inte ville umgås med mig, snarare att jag inte vågade släppa in dem för jag inte förstod varför de ville umgås med mig. Vissa ville gärna vara i samma grupp som jag på lektionerna och det genomskådade jag tidigt att det var för att jag skulle fixa deras betyg, men de fanns andra också.... Caroline, din smarta, snygga Sigtuna brat! Du har tagit dig långt nu, och jag är så glad för din skull. Juridik passar dig utmärkt. Du var liksom jag ambitiös i skolan och du visste tidigt vad du ville göra. Jag tänker på dig tjejen!

Min svenskalärare, både i gymnasiet och högstadiet motiverade mig mycket att få tankarna på pappret och jag älskade berömmet när jag lämnade in mina uppsatser. Ibland läste lärare även upp mina dikter, och då visste jag att berömmet var ärligt. För det var en av de få saker jag visste, att jag var duktig på att sätta ord på tankarna. Många trodde då att det var vad jag skulle hålla på med när jag blev "stor."

På något sätt var det lättare att se det falska än att våga lita på de som faktiskt tyckte att jag var rolig, charmig och smart. Många sa till mig, " Oh vad smal du är" Jag tyckte bara att "Varfär säger då sådär till mig, kan de inte ge mig beröm som de menar och som stämmer." Trots 50 kg kände jag mig stor som en elefant.  Jag kom att tänka på det nu när jag tittar på bilerna. Jag var ju smal!!

Har varit hos tandläkaren idag och fixat det sista med tänderna. Usch, känns fortfarande som en dålig affär. 2000 kr fattigare för att ha enorm ont i käken. Visst på den dryga timmen jag var där fick jag mina tre sista hål åtgärdade och det känns ju bra på ett sätt. Alltid skönt att kunna bocka av saker på sin "måse göra " lista och fixa tänderna var en punkt på min.

Tycker synd om Jonas som har mycket värre tandläkarskräck än jag och även han har en del att fixa då han liksom jag skjutit upp det med dåliga ursäkter. NU förstår jag inte varför vi inte tog tag i detta när vi faktiskt hade pengarna till det och betydligt färre hål. Jonas har en rotfyllning imorgon, och därefter får vi se hur de lägger upp processen. Jag vet att han VERKLIGEN ser fran emot att stryka detta ifrån sin"måse göra" lista.

Dessutom lyckades jag naturligtvis matcha in så att jag skulle på kören bara en dryg timme senare. Jepp så jag var på topp när vi sjöng "Bleeeeeessss the lord" och andra lite för kristna låtar för min smak. Dock en supertrevlig kör och en helcharmig kantor, så jag tänkte gå dit igen nästa vecka med C. Vi fick sitta ibland sopranerna idag, men jag vet att C är mer sugen på alt (Jajaj jag vet att du skulle sätta dig mitt ibland basarna om du fick bestämma.)

Idag är jag trött....Brukar alltid sova lite middag med Bellan men gick en långpromenad med min mamma, Remman och vagnen istället. Jätteskönt väder idag, och man får ju passa på när det inte är minus 30 grader utanför. Känner mig ganska instäng, speciellt när flera dagar passerar och det är kallt både inne och ute. Inte minst elräkningen visade att det varit kallt. Den var på 2300 kr för december. FY!!!!

Vi var på första rådgivningen idag och jag är ganska slut i huvudet även pga det, men jag tror verkligen det kommer ge något. Vi kommer att fortsätta att gå tillsvidare. Har fått ny tid den 26 januari, men jag visste redan när vi bokade den tiden att det var något med den dagen. Ovh visst var det så. Den dagen har jag lyckats få tag i 2 bijetter än så länge för 315 kr till Björn Skifs! Hoppas på att jag har lika tur med de andra jag siktat in mig på. Hoppas ju på att vi går några stycken. Det var faktiskt min brors idee att vi skulle gå på föreställning när min pappa fyller 60, och främsta anledningen till att ja inte nappade på det var för att det bara fanns dyra biljetter kvar. Jag bryr mig inte att det här är ett genrep!

Jonas var lite deppig igår då Zerox efter mycket velande flyttade hem till Richards syster. Vi har ju haft väldigt mycket problem med honom som de flesta av er vet och har nu försökt med alla möjliga metoder, då han är en mycket trevlig familjemedlem, om han bara får tillräckligt med omtanke och uppmärksamhet. Det har han inte fått av mig sedan jag blev gravid och numera inte av Jonas heller. Kunde inte ta i katterna utan att må illa när jag var gravid och det har blivit bättre nu, men fortfarande inte bra.

Jag brukade tycka om att sitta och pyssla med dem, borsta pälsen, klippa klorna osv, men det känns som om jag nu alltid prioriterass annat, som om det fortfarande sitter ett visst motstånd i mig till katterna som jag inte kan förklara, och DET gör mig ledsen. Tyvärr har Zerox blivit en liten jäkel som gör revolt mot allt. Han ligger och surar, river och sliter i allt. Senast drängde han en tass med klor mot Bellans ögon, TROTS att hon knappt rört honom. Jag hoppas det kommer att fungera med nya famijen. Det verkar som det. Mandy skrev att han är jättemysig och go samt fungerar bra med deras lillkisse. Jonas är som sagt delad då detta varit hans ena lilla gullegris.

 Jag tycker det är bättre att vi försöker ge mer uppmärksamhet till de två missar vi nu har kvar än att ständigt gå och försöka få bukt på Zerox. Det gör mig bara irriterad. Visst känner jag med Jonas, mer för att han är ledsen än att jag är det. Jag är lättad då avlivning kommit upp på tavlan och det är verklige hemskt att göra det mot en fysiskt frisk katt.

Satt och tittade på lite gamla bilder och hittade dessa ifrån när Zerox och hans fyra syskon var pyttesmå, t.om så  att han fick plats i min hand!

Vi var över en snabbis och våldgästade en gammal kompis till Jonas, nämligen Zandra med familj innan julen och hade det jättemysigt. Supergott fika, som Ceasar snabbt som attan norpade åt sig ifrån min tallrik. Men är man stor så måste man vara snälll och det var han verkligen trots att han är Irländak varghund och glömde jag säga STOOOOR??? Zandra tog massa bilder och la upp första på facebook idag så här kommer den.

Kan inte förstå att jag tyckt illa om den här supertrevliga tjejen fast det är ju nästan sju år sedan. Hursomhelst har jag insett att vad jag tycker om Jonas vänner inte är det viktiga utan att de faktiskt är just det, HANS vänner och jag vet att Jonas värdesätter att Zandra fortfarande finns i hans liv, trots att många vänner gått förlorade igenom åren. De pratade om att ta fallskärmscert tillsammans och det hoppas jag verkligen blir av, om det bara fungerar ekonomiskt.

 Tyvärr är det ju så osäkerhet föder svartsjuka och jag tror det, ibland andra saker har skapat problem för mig och Jonas att vara så sociala som vi ville och borde ha varit. Men vi har kommit en bra bit på vägen. Det tar tid att hitta en ny vardag tillsammans, att släppa in männsikor, men Jonas och jag har förändrats mycket och det är så jäkla roligt att jag har folk i mitt liv jag verkligen kan kalla vänner. MINA vänner och jag vet att även nya människor kommit in i Jonas liv som verkligen är varma. omtänksamma och roliga, och det är Jonas verkligen värd. Tyvärr har en killkompis som Jonas tycker mycket om tyckts gått under jorden. Är det för att vi fått barn eller bara för att du flyttat ihop med fröken strul igen? Vem är jag att dömma? jag har inte heller varit enkel, men G vi saknar dig!!!

Ligger som vanligt efter i bloggandet, men å andra sidna strävar jag inte heller efter att hamna på någon topplista av mest uppdaterade bloggar. Känner inte alltid för att blogga och ibland är det nog lika bra att tankarna får snurra i huvudet istället för här. Det brukar bli lite rörigt. Visst, jag är ju tjej så jag tycker om att diskutera saker jag tycker är tunga att bära, att vrida och vrida på dem, försöka hitta olika lösningar, olika förklaringar.

Livet som familj går frammåt, och vissa dagar några steg bakåt, men jag tror att det är så i många relationer. Sen är jag också säker på att Jonas och jag är starka tillsammans.

Visst ibland har jag lust att hänga upp karl och använda mattpiskan. Vissa saker tycks bara glida rätt igenom skallen på honom!! För visst irriterar jag mig på hans snusprillor som ligger överallt, lika mycket som han irriterar sig på att jag ALDRIG skruvar på ett lock på någonting, så ofta resulterar det i att Jonas få hela läsken, såsen, eller vad det nu må vara över sig. 

Jag undar hur karhan tänker ibland, men jag har förstått att han tänker detsamma om mig.

När vi ändå är inne på området olikheter så börjar rådgivningen nu på fredag. Vi får väl se vad det ger, men jag är iallafall mycket positiv. Många säger att "vissa saker ska hållas inom husets fyra väggar" att "man inte pratar högt om att man måste söka hjälp." Varför? Varför dömma? Man har tillräckligt i sitt eget liv att fokusera på skulle jag säga. Jag menar, anledningarna skiljer sig, och vad tycks vara perfekt för någon kan vara ett fängelse för en annan.

Jag tycker att ta ett beslut att lära sig kommunicera, att vilja förstå varandra, speciellt för oss som nu också har barn och haft det ganska rörigt till och från, vilket satt sina spår, är något jag vill sträcka på mig inför. Det är ett viktigt beslut att vilja leva med en person resten av sitt liv och ska det gå måste man läka såren tillsamman inte bara riva upp dem. 

Vi vill nog bara hitta lite mer harmoni i tillvaron,  kunna få hjälp att se utanför vardagsboxen, lära sig respektera varandra på ett sätt som får båda att må bra. Varför skämmas? Tro mig, det finns betydligt värre saker än familjerådgivning att skämmas för. En del delar ju vilt med sig om hurvida deras karlar ollar dem i örat när de byter kattlådan. DET är väl förfasiken PINSAMT??? Och dessutom en jävla turnoff (Samma tjej sa förövrigt till mig när vi åkte till Spanien att "Victoria, har du tänkt på att bajset har en annan förg här?" URK!!!

Denna månad är fullbokad och ska dessutom förska trycka in lite Yoga med syrran!!
8 Party Gävle X
12 Baby cafe X
14 Babysim 13:10 och första hjälpen för barn kurs del ett
15 Familjerådgivning
17 Tandläkare Vicce
18 Tandläkare Jonas
20 BVC Bellan
21 Babysim 13:10 Första hjälpen för barn del två
26 kyrkokör
29 pappa 60 år!

Har städat lite hemma. Bellan är fortfarande väldigt förkyd och hängig, så J och jag håller tummarna att det släpper. Tyvärr har även  blivit sjuk och blev t.om hemskickad ifrån jobbet idag och är portad även i morgon, så jag hoppas att jag klarar mig.

Tog sprutan i fredags och den omtalade armsmärtan kom redan  från själv på natten för först agången och jag sov hos mina föräldrar. Vaknade vid 4:30 och var superpigg. Gick in till oss och började sätta upp julpyntet, gick upp och kollade på Bellan och Jonas som sov tätt brevid varandra och den ena snarkade värre än den andra. Jag ville ta en bild av dem, men klockan var ju bara 5.

Jag fortsatte att sätta upp gardiner, adventsstakar och pynt tills jag hörde Bellan börja gnälla vid halv 7. Smög upp och frågade Jonas om jag kunde ta henne då jag var pigg. Han lät typ halv medvetslös. Efter att ha matat henne somnade vi alla tre och sov till 11. Då berättade Jonas att han och Bellan somnat bara en havtimme innan jag kom in och att hon tydligen varit mäkta förbannad och vägrat sluta vråla. Usch stackare. Han mindes inte ens att jag frågat om jag fick ta henne när hon vaknade.