Om bloggen
Bebisen har nu somnat om och ligger i soffan. Jag däckade kort efter 10 och har en liten vakenperiod nu. Känns som jag är pigg, men jag vet att det inte kommer kännas så imorgon
Vad svårt det är att bete sig lugnt och genomtänkt när man nu efter 8 månader bara sover med 3 timmars intervaller och jag är en person med ganska kort stubin, i vanliga fall. Hehe. Detta i sin tur har fått mig att börja fundera över bloggen.
Jag har försökt ha bloggen som ett sätt att hyffsat löpande lägga upp lite bilder på bebis för att Jonas familj som inte träffar henne så ofta pga. LÅNGA avstånd skulle få veta lite iallafall, men bloggen har blivit lite av mitt eget terapihål och på ett sätt behöver jag den. Måste ta mig en funderare om jag ska lägga ner bloggen helt eller lösenordskydda, för jag vet faktiskt inte om den tjänar sitt syfte längre.
Jag har inte gjort en hemlighet av att Jonas och jag fortfarande har det ganska rörigt men jag känner mer och mer att den biten kanske bode hållas mellan Jonas och mig. Samma sak när man inte är helt överrens med en vän så ska bloggen inte fungera som ett sätt att dumpa skit och kommunicera. Det är så fegt, fel och ändå är det precis på det sättet jag avändt den.
Hmmm, så lätt att vara kaxig framför en skärm där ingen kan säga emot, eller hur? Om det hade hänt hade jag gått tillbaka med datorn till affären:)
Var det verkligen så illa att jag hade andra vänner över än er, att vi inte kunde fortsätta vara vänenr?? Inte hälsa, utan vara kall och frånstötande när man ses på gatan? Visst... Jag lägger inte ner energi på sånt folk... Jag har tyckt denhär tiden har varit jätte trevlig. Ha någon att prata med och promenera med barnvagnen. Har aldrig tyckt illa om dig på något sätt. Men det beteende accepterar jag inte..
Vänligen respektera att du tar dina problem direkt med mig, och inte på min blogg. Jag har inte pekat ur dig här på något sätt.
