Guccikrigen av Jenny Gucci
Har precis läst ut biografin om Jennys liv som ingift i Guccifamiljen och den ger ju helt klart en ganska spännade bild av vart det kända märket verkligen har byggts upp av.
Till en början kände jag att boken var opersonlig. Det kändes inte som orden hon målade med gav mig en känsla av äkthet och hon lyckades inte måla upp sin egen person så att jag ömmade för henne. Lever man ett extravagnat liv med en hyra på 6000 dollar i månaden när man är "Urfattig" då får man faktiskt skylla sig lite själv. Allt handlar ju om val och det stör mig lite att en person kan sitta och skriva en hel bok om hur stark hon varit, visst absolut DET kan jag hålla med henne om i det avseendet att hon tog sig ur ett äktenskap med en manupulativ, dominant och inte minst sinnesrubbad man, men min syn på pengar gick helt enkelt inte ihop med hennes trots att hon i sin egen beskrivning var "urfattig." Om man är urfattig. lånar man pengar före man säljer av sig en del av sina designerkläder, månad efter månad?
Om man absolut värderar sitt yttre så mycket, flyttar man inte till något billigare? Nej denna kvinna har ingen aning om vad det verkligen innebär att vara "urfattig" och för mig hade boken kännts betydligt mer tilltalande om hon inte enbart återgett de dialoger där hon uppförde sig klanderfritt, där hon försöker ge bilden av att hon aldrig dragits med i " modevärldens skitsnack".
Jag tror ändå att det är mycket mer diva i denna kvinna än vad hon själv ger sken av och visst är denna bok inte enbart till för att låta folk veta sanningen om Guccihuset utan även låta folk läsa hennes sanning om henne som person.
Jag tycker som sagt historien är intressant men Jenny som författare imponerade inte på mig, däremot verkar hon ha varit en driftig kvinna med mycket vilja och enorm talang som sångerska.
