ninerwa

Jag pratade med kuratorn igen idag ochvi har kommit överrens om att gå en annan väg och det känns bra för mig så nu väntar jag på att bli kallad. Man kan hamna i obalans av att bli förälder, man kan hålla på att gå under av att vara gravid, kanske inte kunna bli gravid, rent av förlora sitt barn eller välja att inte behålla det. Gör det en människa som känner sorg men inte kan hanteras till psykisksjuk? Nej säger jag, men man kan hamna i psykisk obalans om man utsätts för saker man inte kan hantera. Likaså går du till en läkare om du har ont i foten efter att ha spelat en fotbollsmatch, eller fått stora eksem efter någon viss produkt. Vem dömmer dig då? Att tala om att må psykiskt dåligt hamnar i mörkret. Detta är något att skämmas över, som folk drar sig undan ifrån. Man ska ju hålla alla hemligheter inom husets fyra väggar. Varför säger jag.

Jag vet också att förändring kräver mod och styrka. Jag känner mig rädd och svag just nu för allt jag känner och inte känner, men borde känna. Ja, jag är rädd och orkeslös för att min energii går åt att hålla mig flytande. Jag har ju faktiskt en ettåring som behöver mig.

Jag skulle vilja skriva mer om besvikelsen jag känner över att vissa väljer att inte stanna i mitt liv, inte för att jag är arg, bara ledsen, men som jag skrev tidigare känslor blir en gråzon och här ska inte snackas skit, men ni ska vet att jag inte släpper in människor hursomhelst och jag tycker att jag hade förtjänat en förklaring. Jag tycker att jag förtjänar så mycket respekt att man kan se mig i ögonen och kommunicera. Detta är allt. jag är inte arg....bara jävligt ledsen.

Nu istället vill jag ge lite credit till dem som har styrkan och färtjänar uppmärksamheten. Jonas är min klippa, mitt bollplank och min partner. Han får ta all ångest, all räddsla och alla hårda ord men han är stark att stå ut med mig även när jag inte förtjänar det.