ninerwa

Imorgon ska jag till kuratorn igen, och samtidigt som jag skriver detta vet jag att det är privat, mycket privata känslor som jag sätter ord på. Jag antar att på ett sett ser jag inte det som fel att dela med mig av det som händer i mig, detta är ju MIN blogg eller hur? Jag har bollat med tanken på att lösenordsskydda bloggen, men min tanke med att blogga har alltid varit att inte måla upp en verklighet som inte finns. Mår jag dålig så är det det ni kommer att få läsa, har vi svårigheter i relationen har jag tidigare skrivit öppet om det men detta hamnar lite en gråzon då detta faktiskt inte enbart är mig jag lämnar ut utan även Jonas och därför försöker jag vara lite återhållsam på denna punkt numera och istället skriva mer om det som är bra eller inte nämna det alls om jag inte har något bra att säga. Bättre än att ljuga eller hur?

Tanken var att använda detta som en dagbok utan lås...Kanske tids nog kunna gå tillbaka och läsa om hur jag tänkte eller mådde när jag tog vissa beslut. Detta blir mitt arkiv om migsjälv. Jag känner att här kan jag kommunicera både när jag mår bra och dåligt utan att anstränga mig för att folk inte ska se vad som verkligen händer inom mig, runtomkring mig. Som ni förstår kan även kategorin "runtomkring mig" bli en gråzon vad som klassas som skitprat, och därför ska jag förtydliga att jag inte kommer att peka ut någon med namn, däremot i och med att vi fastställt att detta är min blogg och att tanken för mig att fortsätta skriva här är för att jag ska må bra och jag ska dela med mig av mig själv och livet på ett öppet sätt till er som tar er tiden att läsa så kommer jag att skriva om saker som gör mig glad, ledsen och även arg.