Varit på promenad och ringt 112

Har varit ute och promenerat med Ida i nästan två och en halv timme när nu solen äntligen visade sig. Hon fick sin Melwin för drygt en månad sedan och bor bara någar hus ifrån oss så det känns jättekul, och skönt att kunna bolla frågor och funderingar med henne, speciellt när hon precis gåttigenom förlossningen och har gett massa tips. Mmm....fats mina fötetr vägrar gå 1 cm till...
 
Jag tror iof att promenden tog sådan tid då en äldre herre med cykel kom fram till oss och sa att han behövde hjälp hem då han hade kört omkull och slagit i huvudet i ett järnräcke. Det slutad med att polisen fick komma och ta över då vi inte ville släppa iväg honom bara sådär då han var den som kom och bad oss om hjälp. Ida sa efteråt till mig att hon jobbat mycket med dementa och trots att han luktade alkohol så mindes han inte sitt namn, sin adress och verkligen fick anstänga sig för att minnas vissa delar av personnumret, dock var han väldigt klar på andra delar när jag pratade med honom. Som att ha hade en katt hemma som han skulle hem och mata. Skulle det bara ha varit jag skulle jag nog litat på honom när han efter ett tag sa att han hittade hem och låtit honom gå. Han blödde ju inte...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0