Amningen...
Fram emot tre dagen efter förlossningen åkte ju Jonas och hämtade bilen så min mamma stannade kvar med mig vilket var jätteskönt. Jag ville verkligen inte sitta själv på rummet. Jag gick tillsist ut och frågade om det inte fanns något att äta efter att jag sagt till min mamma att jag var hungrig och att typ hela dagen gått. Hon blev riktigt förbannad att de inte brytt sig om att komma in och fråga, och jag var så trött att jag inte ens tänkt på att jag var hungrig. Dessutom bestod hela första natten på BB av orosmomentet att de inte visste om Jonas skulle få stanna mer än ett par timmar då det var överfyllt med mammor.
Större delen av tiden på BB spenderades i rummet då man inet orkade så mycket och jag hade lite ont efter att jag blev sydd. Inte så farligt dock som man kan tro efter att en hel bebis kommit ut. Besök fick tas emot i trapphuset pga "Infektionsrisken" Öhhh!?? Vi tyckte då inte det var någon idee att låta folk komma och hälsa på oss på BB och se henne för första gången när folk kom och gick hela tiden. Är inte det infektionsrisk då???
Hur som helst, amningen. Det har gjort så ont att första natten satt jag till sist efter att ha haft henne vid tutten i nästan 3 timmar i sträck och bara grät. Hon vrålade och jag kände mig verkligen totalt värdelös. Ju mer jag matade, ju hungrigare blev hon. Jag kunde inte förmå mig att ta henne till bröstet igen. Jonas satt och höll om mig tills han sa att "Nej nu får det räcka, det här går inte för dig." Så vid 4 på morgonen tog han in barnmorskan som fick ge tillägg, men hon tystande inte. Jag var helt slut och var så tacksam när Jonas tog henne och gick i väg och satt i tvrummet i två timmar. Jag sov som en stock. UNDERBART! Sen kom han in, hon tog tutten igen och somnade kort därefter på mitt bröst. Så härligt att ligga och sova vi tre.
Men tyvärr var det samma visa hela följande dag, och dagarna efter det. Jag grät, jonas fick lasta av och ta henne. Det riktigt skar mig att se att hon var så hungrig att hon nästan käkade sin egen hand. Fan fan fan att jag inte var förberedd på detta. Jag försökte förtvivlat få någon bekräftelse på att det blir bättre, men kände mig inte övertygad med svaren att "Det är klart det känns" "En del är ju känsligare, men det brukar bli bättre när mjölken rinner till " BRUKAR BLI BÄTTRE!?? Menar de att jag ska amma i minst 6 månader och gråta av smärta??!
Som tur är har vi köpt hem tillägg nu och det känns bättre efter att vi kommit hem. Att inte en läkare måste tillfrågas varje gång hon ska matas med detta. Nu bedömmer Jonas och jag själva att har jag ammat i 2 timmar och hon fortfaramde är hysterisk då är det inte mycket att göra. Jag önskar bara att jag kunde veta om det är mjölken som inte räcker till. Hur hade ni haft det med amningen? Fick ni ge tillägg? Hur länge brukar ni amma per gång? Gör det ont även när mjölken rinner till och då menar jag skärande smärta som att bebisen håller på att tugga av bröstvårtorna.
Nej det måste jag säga om akademiska, helt nöjda var vi inte. Trots att nattpersonalen var guld som peppade och lastade av med tillskotten, och att en annan barnmorska tog hand om Isabelle ett par timmar, så vi fick sova tycker jag de glömde bort oss. Första dygnet fanns vi inte på deras karta och det dygnet är kritiskt att få backup. Vi som förstagångsföräldrar kände oss helt borttappade och ensamma. Dessutom kändes det naturligtvis som om det bara var våran bebis som höll låda hela natten
Men nej gumman det är INTE ok! Jag hade tvärtom problem känner jag, de kom in en gång i timmen och skulle promt kolla hur det var med oss hur jag ammade mm, tycker det var jobbigt..
Bästa rådet jag kan ge är köp amningsnapp och använd den, guld! Sen amma så mycket eller så lite du vill, känns det int bra så¨känns det inte bra så enkelt är det! Alla barn är olika så amingstider kan jag inte svara på, en del äter på 10 min en del vill ligga flera timmar och snutta, Testa napp om hon har det behövet att att bara få snutta, slipper tuttarna blli lidande av det med. Allt brukar kännas bättre hemma med i lugn och ro och få vara hemma, det flyter på man slappnar av, testar och det kommer igång. Det är krävande med barn speciellt i början men så värt det.När mjölken rinner till, nej det gör inte ont det liksom känns som en litet stick eller jag vet inte hur jag skall beskriva det haha.. Tutten öppnas och sen är det kört, ge det ett par veckor sen sprutar det mjölk från båda sidorna samtidigt, DET min vän är ett helvete.. Vakna med dyngsura kläder, sängen mm mysigt va? haha Allt gott till er gumman, sötaste tjejen med. Kramar
Usch din stackare! Jag födde juh med akutsnitt och det tog 6 timmar innan jag fick träffa Sebastian. Så min amning var inte så lyckad heller. Sebastian sög fel i början så jag fick såriga bröstvårtor och mjöken ville inte rinna till så tillslut fick vi ge han ersättninge för att han skulle bli mätt, han gick ner mycket första dygnet. Sen fick jag låna en pump på bb och försöka pumpa igång mjöken medan Sebbe fick ersättning eftersom jag inte hade så mycket mjölk så han blev mätt. Jag fick hyra hem pumpen och fortsatte att pumpa ut mjölk hemma tills mjölken rann till. Det tog säkert en vecka för mig och jag är otroligt tacksam för pumpen, även om det också gjorde otroligt ont. Nu så fungerar det jätte bra och jag kör bara med ammningen, men det tog säkert 3 veckor innan jag kunde sluta helt med ersättningen! Hoppas att det löser sig! Kram, kram, Anna
