ninerwa

Det blev en lång natt. Trots att det var mörkt och tyst och iallafall JAG var trött så vägrade Bellan att sova. Klockan hann bli tre och jag började fundera lite över relationer där jag låg med Bellan sprattlandes vi min sida och Jonas nere på soffan. Dessa nätter är svåra, då Jonas måste sova för att orka jobba och jag oroar mig för hur nästa dag ska se ut. Nästan varje morgon är det detsamma och jag undrar hur andra klarar det. Jag är inget charmtroll på morgnarna och det vet jag om, för problemet är som för alla andra, extremt mycket mindre sömn än tidigare och jag har svårt att hantera det. Jag får oftast mata Bellan vid halv fem och så somnar hon halv sex och jag lite efter det, sedan går Jonas alarm igång drygt en timme senare och han låter det snooza tre ibland fyra gånger. Jag bli riktigt irriterad på att han inte bara kan kliva upp och byta blöja på Bellan istället för att låta alarmet så på i en 30 minuter och han blir trött av att jag tänder till direkt. Så enkelt sagt är morgnarna den värsta tiden på dygnet måndag till fredag då Jonas är så enormt morgon trött och tro mig jag är mer död än levande och har absolut inget tålamod över för honom men hur mycket som helst över till Bellan. Orättvist? Javisst är det så...

Ska man leva ett liv tillsammans krävs det ansträngning! Jag ser det så tydligt nu med en liten Bellan som lätt få all vår tid och all vår energi om vi väljer att göra det så. Att vara förälder och ha en fungerande relation kräver arbete och uppmärksamhet. Att ta vara på de tillfällen där man kan se enbart varandra, visa att trots att den lilla nu har gjort oss till en familj måste man ändå hittar det som gjorde en till ett par innan man blev en familj. Jag tror att många relationer dör för småbarnsföräldrar då man inte har orken. Man nöjer sig med att varje dag är den andra lik. Man hittar ett mönster i vardagen som är räddningen när man inte orkar trilskas med nya situationer, och det är ju så vardagen är. Men det är också det största misstaget man gör, att acceptera att flyta med strömmen, att vägra att acceptera att man inte måste försumma det ena för att uppmärksamma det andra.

De måste finnas någon jämnvikt som är svår att hitta. Man tittar på sina serier, där man inte behöver anstränga sig att prata med sin partner, för oj vad mycket mer det kräver när man måste öppna munnen och forma ord, när man istället kan sitta sida vid sida och stirra på tvn eller var och en vid sin dator och slösurfa. Kommunikationen är viktigare än sexet! Iallafall som nyblivna föräldrar. Låter man det rinna ut i sanden så kommer man att inse när tröttheten ger med sig att man lever med en främling. Vid det laget kanske nätterna i olika rum har blivit mer frekvemnta utan att man ens uppmärksammat det.

Jag vet att mycket av irritationen bottnar i just det, den förbaskade tröttheten. Insåg att det kan ha att göra med att jag inte kommit mig för att käka ordentligt. Är så trött att jag inte har någon aptit eller ork att äta och på slutet av dagen när Jonas kommer hem är jag som en urvriden trasa och jag som hade så höga förväntningar omn att jag skulle ha det rent och fint nu när jag äntligen är hemma, ha maten på borden när Jonas kommer hem. Hmm...om jag orkar dammsuga nedervåningen när det bra, möjligen plocka ur diskmaskinen och kanske tvättmaskinen...