Kanske är jag inte redo
Nu borde jag ringa barnmorskan imorgon. Det värsta när det ska undersökas och "hmmm" as men det har gått sex veckor nu och det har inte slutat och det känns av. Det verkar helt enkelt som om meningen inte är att jag ska komma till varken psykolog eller barnmorska.
Jag börjar undra om det är jag själv som är för rädd för att gå dit så att jag "tappar bort" lapparna med tiden, glömmer att ringa, har inte tid att ringa...osv. Jag vet ju att jag vill...och inte vill. På ett sätt är det skönare att undra men inte få något bekräftat, men samtidigt kan man inte gå vidare. Jag tror att jag är rädd att gå vidare, känner mig inte redo. När är man någonsin redo att ta steget och se sig själv i spegeln?
Och ja jag vet att inlägget inet har något sammanhang, men jag vill senare kunna förstå vad som hände i mitt huvud just vid detta tillfälle utan att skriva alla ord som snurrar i mitt huvud och gör mig rädd att få det svart på vitt.
